Denna personen, låt oss kalla honom för Alex, svek mig så hårt. Alex förstår nog inte att han gjorde det, men å andra sidan så förstår han oftast inte att saker han säger och gör kan såra mig, mycket.

Alex sjunker i mina ögon mer och mer. Sakta men säkert. Han visar gång på gång att han inte kan föra konversationer utan att hans beteende blir som en 12 årig pojkes beteende. Och det är synd, skitsynd faktiskt. För jag har alltid haft höga förväntningar om Alex och ser alltid dem bra sakerna med honom. Jag står alltid på hans sida och jag bryr mig verkligen om honom. Men nu känns det som allt det där är borta. Och inte bara på grund av detta som hände för någon dag sedan, utan det blir självklarare för varje gång något sådant här händer.

När man snart är 16 år gammal så borde man ha mognat till och man borde veta hur man beter sig.

Jag vet inte om jag överreagerar nu, det kanske jag gör. Men det är verkligen såhär jag känner, och jag kan inte hjälpa det. Sedan om Alex inte förstår varför jag blir så upprörd, så kommer han bara ännu en gång visa vad han går för.

Det är så många känslor inblandade och tankarna flyger hit och dit. Känner mig mest förvirrad och besviken och samtidigt orkar jag inte bry mig inte längre, eller rättare sagt: Jag vill inte bry mig längre.

Jag är så jävla ledsen just nu, för det känns som personen jag trodde jag kände så bra, visar sig vara en helt annan person.